Hemma...

Som sagt så ramlade Milton på dagis och gjorde illa läppen så pass att vi åkte för att besöka "lättakuten". Efter en längre tids gråt slocknade lillkillen i mitt knä. Då försökte jag få ta på en sjuksyster för att se om hon möjligtvis kunde titta på Milton då.
Hon kom ut i vänrummet och kikade på läppen (det tyckte jag var mycket snäll för att vara akuten) Hon tog tag i läppen, och tittade noga. Han märkte ingenting, bara sov. Fanns inget som behövdes tejpas/limmas eller något annat så jag tog min sovandes son med mig hem igen och även en enorm underläpp :(

Väl hemma tittade han på film stel som en pinne med läppen rakt ut. Milton är väldigt tålig när det gäller smärta men med honom handlar det mesta om rädsla precis som det gör för många barn. Han hade väldigt svårt när detta hände och lite nu på kvällen med att svälja sitt saliv för att han "tror" att det är blod i munnen eller att han "tror" att det ska göra jätte ont. Efter en lång stund vågade han testa att dra in slemmet och japp det gick ju bra :)
Dessvärre har han inte kunna äta något (helt förståligt). Han gjorde några försök med både ravioli, macka och vatten med sugrör men allt sved till som attan.
Alvedonen fick han i sig utan problem tack och lov. Kanske fick han bort lite pulserande värk.

När vi skulle läsa saga säger han sött -Men mamma vi måse borsta tänderna!

Men det gjorde jag absolut inte. Om han inte äns kan äta så svider det nog som fan om jag skulle trycka in en tandborde med tandkräm på.... aaaaajaaajaaajjjjjj!!!!!!

Jag hoppas verkligen för hans skull att det har lagt sig något till imorgon så att han får i sig något att äta. Jobbigt att vara hungrig...

Lider med honom verkligen. Min prins!!