Bläääää.

Måste fort som sjutton förbi något apotek imorn och inhandla järntablatter. Sista veckan har varit hemsk. Lidit av enorm trötthet och är helt orkeslös. Halva tiden har snart passerat på min graviditet och om jag inte minns helt fel började jag knapra järnisar denna tid med Milton.

Idag var ett sex timmars arbetspass det jobbigaste jag gjort på länge. Kollegor sjuka, stress stress och STRESS. Ingen luft, ingen vila, ingen ork..... dagen gick sååå långsamt. Magen blev stenhård och det drog som satan.

Efter att ha plockat upp Milton på dagis efter 5 dog jag nästan. Backen upp från garaget tog typ allt jag hade kvar. Vi var tvungna att stanna och sätta oss vid en busshållsplats och vila. Milton är så söt och go när han ser att sin mamma verkligen inte mår bra. Med klumpen i halsen och så jävla ont säger jag till Milton att vi måste stanna och vila. Milton säger då bara -javisst mamma. Men snart mår du bra igen när vi kommer hem och du kan vila i soffan.

Tog tag i vagnen och flåsade mig uppåt. Varenda steg jag tog kändes som tusen nålar genom kroppen. Slängde mig på soffan fortare än blixten när vi kom innanför dörren.

Ja och visst har kramperna gått över. Magen är mjuk och fin igen men fan så trött och sliten. Känns som att jag jobbat 10 veckor i sträck dubbla pass utan rast typ.

Dagis att slänga sig i säng. Har ett helvetspass imorgon. 11-21.

Puss hej.