Barn.

Efter dagishämtning idag ställer jag mig och börjar skala potatis. Milton går snällt in på sitt rum och bakar med sin lera.

Han ropar emellanåt -Baka mig mamma, baka mig.

Jag ropar tillbaka och säger att jag kommer när jag skalat färdigt potatisen. Han fortsätter då leka för sig själv tyst och lugnt tills han börjar tjata...

-Mamma kom, mamma kom, mamma kom och titta.

Jag går då in i hans rum och ser att han ritat med grön krita på en stor del av tapeten. Åååhåå vad gör man??!!

Jag vet själv hur jag var som liten skit. Jag rev sönder mina tapeter precis när vi flyttat in i villan när jag var 4 år. Men det stör än såklart att den inte kunde vara hel ett litet tag till. Varför måste barn vara så klåfingriga? Men det är väl det som är skoj med att vara just barn.

Varför anade jag ingenting lite tidigare? Jag vet ju att när han blir så där tyst och lugn brukar det Alltid vara något bus pågång. Oftast på morgonen går han och stänger till min och Robins sovrumsdörr och sen hör man hur han pysslar med något bus ute i vardagsrummet tex sitter och äter godis som man glömt att tagit bort från bordet dagen innan eller sitter och river sönder någon bok (knasig idé), ja eller något annat heltokigt.

Nu därimot sitter han nybadad i sin nya spöket Laban pyjamas på sitt rum och leker med sin doktorsväska han fick när han fyllde år. Jag ser han från soffan hihihi det är bra de. Han tar medicin och tar spruta i magen. Kul att tjuvkika lite.

Nä nu måste jag kila ned i tvättstugan för att stoppa in tvätten i torktummlaren!