Idag vid hämtning på dagis fick Milton nog sitt värsta utbrott någonsin. Herrejösses säger jag bara vilken ilska han hade i sig. Vad maktlös jag kände mig. Kom total i underläge ett tag.
Jag kommer in i ett rum där han leker med en kompis i ruschkanan, han ser mig och ser ganska glad ut. Jag sätter mig på huk och ler mot honom och sträcker fram armarna för han kommer springandes och jag tror förstås att han ska ge mig världens bamsekram. FEL FEL FEL!! Han slänger sig på mig så att jag naturligtvis tappar balansen och ramlar ned på rumpan med honom i famnen. Han slår på mig några gånger innan jag får tag i hans små armar och greppar tar i dem. Han var så arg. Han grät, grät och grät. Ville absolut inte gå hem, jag skulle gå därifrån och allt var fel. Efter ett litet tag lugnade han ned sig en aning och han följde med med ut i hallen för att klä på sig kläderna men där börjades det igen. Inga kläder skulle han ha på sig och han sprang iväg så fort jag kom nära. Precis när jag tänkte ta honom under armen utan overallen på sig blev han tyst som en mus och klädde på sig ALLT. Han sa förlåt 100 ggr och jag förklarade 100 ggr att han ALDRIG MER FÅ SLÅ PÅ MIG och bli så där arg.
Blev verkligen ledsen och naturligtvis mycket chockad och överraskad över hans beteende
En höggravid mamma och en arg (snart) 4 åring går inte riktigt hand i hand alla gånger. Kände mig som världens sämsta mamma som inte kan uppfostra sitt barn under några minuter där på dagis. Precis den tiden då ALLA hämtar sina barn. Att jag samtidigt kände mig i underläge gjorde väl honom ännu mera bestämmande. När jag tillslut fick nya krafter att ta tag i det hela och visade mig högre än honom och att det är jag som bestämmer blev han tyst, lugn och förstod att han gjort fel.
Hoppas på en betydligt mer kärleksfull hämtning imorgon.
1 kommentar:
Hejsan. Har du gått på babysim? ska nämligen börja med vår son som snart är 7 månader :)
Skicka en kommentar